Varför finner vi oss i okloka skatter och överförmynderi? Varje villaägare har under straffhot tidigare plitat i detaljer för att sedan beskattas. Treglasfönster, värmepump, kakel och ett modernare kök har gett en större skatt. Puh!

De som i generationer bott i attraktiva kustnära områden har skattats därifrån, en bostadssegregering efter inkomst. Hur har vi kunnat acceptera detta? Vart tog rättvisan och solidariteten vägen?

Jag delar synen i debattinlägget i DI 28 augusti 2006.

Att Alliansen avskaffar en av Sveriges mest hatade och orättvisa skatter är bra. Men varför ersätta en heldålig fastighetsskatt med en halvbra?

Att införa en "flyttskatt" är inte bra. Vi behöver bli mer mobila och flytta dit jobben finns och då är flyttskatt en dålig ingrediens. Det känns inte rätt att den som flyttar till ett nytt jobb och ett likvärdigt hus skall betala 0,5 % ränta (skatt) på uppskovsbeloppet, när den som bor kvar slipper. Och de som flyttar utomlands slipper troligen också att betala. Retroaktiviteten i förslaget är inte heller bra ur rättssynpunkt.

Och att höja skattesatsen från 20 % till 22 % var också oklokt. Vi behöver större flexibilitet både på bostadsmarknaden och jobbmarknaden, inte sämre. Varför straffbeskatta flexibilitet på bostadsmarknaden?

Jag har med stort intresse följt turerna runt fastighetsskattens avskaffande, ett avskaffande som Kristdemokraterna skall ha stor heder för. Men varför bjuda motståndarna på självmål, varför reta upp väljare och varför krångla till det?

En kommunal avgift på max 4 500 kronor per år (som sedan indexeras upp varje år) kändes rimligt, sex tusen kronor är för mycket. Och självklart skall ingen behöva betala mer i skatt eller avgift än vad tidigare skattemodell innan valet 2006 skulle inneburit. Om det finns behov av delfinansiering av reformen får detta lösas utanför sektorn.

Att finansieringen helt skall ske inom bostadssektorn innebär i praktiken att man säger att det som varit är det korrekta beskattningsbeloppet, enbart fördelningen behöver justeras. Det instämmer jag inte i. Om detta inskränkta synsätt skall genomsyra den översyn vårt skattesystem behöver kommer vi att konservera ett statiskt tillstånd som effektivt bromsar dynamiska effekter. Och det positiva resultat alla som röstade på Alliansen förväntar sig, kommer att utebli.

Vi behöver en helhetslösning av skattesystemet, inte dellösningar inom respektive sektor. För varje dellösning som implementeras minskar handlingsutrymmet för att nå en optimal helhetslösning som alla på sikt skulle tjäna på.

Om det nu ändå anses nödvändigt att avskaffandet av tidigare fastighetsskatt skall finansieras inom bostadssektorn, så finns det alternativa finansieringsförslag som komplement till den kommunala avgiften. Jag har skissar på ett förslag som följer.

Alternativt förslag som kombinas med kommunal fastighetsavgift.

Behåll tills vidare tidigare uppskovsregler och 20 % kapitalbeskattning vid försäljning av hus.

Reducera skattereduktionen för bolåneräntor från 30 % till 20 %, vilket på köpet skulle ge förslaget en mer lättsåld fördelningspolitisk profil. Avdraget skulle hamna på samma nivå som kapitalskatten vid försäljning av villor och bostadsrätter, vilket ger harmoni mellan skattesatserna. På sikt tror jag att kapitalskatterna i Sverige måste sänkas ned mot 10 % och då blir skatten tillräckligt låg för att helt kunna avskaffa framtida uppskov.

Bostadslånen uppgick 2007 till drygt 1 100 mdr och med 5 % genomsnittlig ränta blir bruttoräntan (före skattereduktion) 55 mdr. Att reducera skatteavdraget från 30 % till 20 % för bostadslån skulle ge statskassan drygt 5,5 mdr. En skatteintäkt som ersätter "flyttskatten".

Vid 5,0 % bruttoränta och 30 % skattereduktion blir nettoräntan för medborgarna 3,5 %. Vid 20 % skattereduktion blir nettoräntan istället 4,0 %, dvs. en höjning med 0,5 % (motsvarar en höjning av bruttoräntan med 0,7 %). Ett lån på 1 Mkr blir 5 000 kr dyrare per år, ett lån på 2 Mkr blir 10 000 kr dyrare och ett lån på 3 Mkr blir 15 000 kr dyrare per år, vilket kompenseras av slopad fastighetsskatt.

Fördelningsprofilen blir mer politisk korrekt, enligt dagens opinion. De med stora villor och stora lån tjänar mindre på omläggningen av fastighetsskatten. Och pensionärer som säljer sina hus (som de ägt sedan länge) kan flytta in i bostadsrätter utan att drabbas av en flyttskatt.

Ingen större dramatik och intäkterna på drygt 5,5 mdr till staten kommer utan fördröjning. Det skulle kyla av bostadsmarknaden på ett mindre skadligt sätt (och den konsumtion som härrör från vidlyftiga bostadslån), utan att Riksbanken behöver höja den generella styrräntan. Och flexibilitet och gamla uppskov slipper straffbeskattning.

Subventionering av nybyggnation kan fortgå om så önskas. För nya hus skulle då gälla 30 % skattereduktion på bostadsräntor de första fem åren och 25 % skattereduktion de därpå följande fem åren. De som idag är befriade från fastighetsskatt eller betalar halv fastighetsskatt överförs till det nya systemet tills tioårsperioden är till ända.

Subventioneringen av nybyggnation kan alternativt ske genom slopad kommunal fastighetsavgift de fem första åren och halv avgift de fem åren därefter. På något sätt bör åtminstone de som idag har noll eller halv fastighetsskatt kompenseras under deras återstående subventionstid, det ingick i deras kalkyl när de valde att bygga nytt.

En viktig fråga återstår. Är det politiskt möjligt att sänka avdragsrätten för bostadslån?
Svaret måste nog bli ett "NEJ" på den frågan.

Den bästa och framkomliga vägen vore att generellt sänkta kapitalskatten från 30 % till 20 % i ett första steg. Det skulle göra Sverige mer attraktiv på den globala jobb- och kapitalmarknaden. Det skulle generera mer jobb och flyttskatten behöver inte införas. Och sparande skulle stimuleras.

År 2007 beräknas kapitalinkomstskatten ge staten en intäkt på 25,5 miljarder kronor och en sänkning från 20 % till 30 % skulle således initialt kosta 8,5 miljarder kronor, minus de intäkter en minskad avdragsrätt på lån innebär.

Att anpassa kapitalskatten skulle bli en mycket lönsam investering som relativt snart skulle generera jobb och andra skatteintäkter som vida överstiger kostnaden. De dynamiska effekterna skall inte underskattas, de kan bli betydande.

Förr eller senare kommer vi av jobbkonkurrensskäl tvingas sänka kapitalskatten.
Det är ett bra tillfälle att göra det i samband med att fastighetsskatten avskaffas.

Om inte heller en sänkning av kapitalskatten bedöms möjligt, så höj reavinstskatten med två procent till 24 % och förpassa flyttskatten ("räntan" på uppskovsbeloppet) dit den hör hemma - i soptunnan!

Försök tänk tanken att förklara för ett pensionärspar som efter många år flyttar från sin villa till en lika dyr bostadsrätt, att de varje år skall betala flyttskatt på uppskovsbeloppet.

Och när väl garden är nere vinner motståndarlaget lätt på teknisk knock out, de behöver inte ens beträda ringen. PRO kommer att göra jobbet för dem.

Även de som inte drabbas av flyttskatten skulle av sympatiskäl reagera kraftigt negativt.