|
JOBBCENTER
& kontra LAS
|
![]() |
|||||||
| Bakgrund Nedanstående förslag med "Jobbcenter & gröna kort" grundar sig på mina egna erfarenheter efter trettio år av verksamhetsutveckling i Europa, USA och Kanada. Jag har verkat inom ett trettiotal olika koncerner och företag med olika typer av verksamheter och har haft många givande diskussioner både med företagsledning, fack och med anställda runt dessa frågor. Jag har också testat olika modeller med gott resultat. Som en röd tråd löper problem med oflexibiliteten genom de flesta verksamheter. Förmågan att anpassa kapacitet mot en föränderlig marknad begränsas av lagar och förordningar. Och detta går att leva med så länge konkurrenterna begränsas på samma sätt, vilket inte längre är fallet i den nya globaliserade världen. Därtill invaggas de anställda i en falsk trygghetskänsla. Verklig trygghet handlar om omställningsförmåga snarare än skydd för ett visst jobb på en viss arbetsplats. Även svenska LO borde inse att det är en större trygghet att veta att man kan få ett nytt jobb än att vara fastlåst vid det man redan har - tills man inget längre har. Jag har detaljstuderat danska Flexicurity och tyska Öppningsklausuler i kollektivavtalen under konferenser, diskussioner med forskare och företagsledare och via litteratur. Båda Danmark och Tyskland har förstått hur viktig flexibiliteten är för företagens överlevnadsförmåga och de har förstått kopplingen mellan jobb och allmän välfärd. Att kopiera dessa system rekommenderar jag inte, däremot finns det många erfarenheter att ta lärdom av. Enlig OECD har enbart fyra länder, av sammanlagt 28 länder, en mer restriktiv arbetsmarknadslagsstiftning än Sverige. Samtidigt visar det sig att enbart fyra länder har en mer flexibel arbetsmarknad än vårt grannland Danmark. Det danska Flexicurity kännetecknas att mycket generösa ersättningsnivåer och en mycket flexibel arbetsmarknadslagstiftning - de har ingen motsvarighet till svenska LAS (lagen om anställningsskydd). LAS är i praktiken ett förbud mot arbetsgivare att säga upp anställningsavtal efter egen vilja, även ifall den anställde och arbetsgivaren frivilligt ingått ett avtal som säger att arbetsgivaren skulle få detta (lagen går alltså inte att avtala bort även om man är överens om det). Enligt dansk arbetslöshetsstatistik mars 2006 var 4,9 % arbetslösa i Danmark, varav ungdomsarbetslöshet (16 - 24 år) låg på 3,2%. I Sverige var den öppna arbetslösheten 5,5 % och för ungdomar hela 14,6 %. Det skapas fler jobb och fungerar bättre utan LAS, främst i mindre och medelstora företag, där vi har vår stora tillväxtpotential. De stora koncernerna expanderar sedan en tid utomlands istället. Glöm inte heller bort att alla stora företag varit små från början. Ungdomar med begränsad erfarenhet och andra med olika typer av handikapp kommer lättare ut på arbetsmarknaden i Danmark, arbetsgivarna vågar chansa även på osäkra kort som senare kan visa sig vara Jokrar. Jag har själv på nära håll sett hur anställda med mycket hög frånvaro och låg arbetsprestation förvandlats till motiverade och högpresterande yrkesmänniskor med försumbar frånvaro när de hamnat på rätt plats, där de mår bra, utvecklas och där deras unika färdigheter kommer till sin rätt. Danska Flexicurity i korthet (2006);
Flexicurity fungerar bevisligen utmärkt i Danmark, men det är ingen trollformel som direkt kan appliceras på Sverige. De har övat på denna formel under 25 års tid, t.ex. vid förhandlingsbordet har danska LO prioriterade inte bara högre löner utan också att sysselsättningen skall öka. Det är lätt att få sparken, men också lätt att hitta ett nytt jobb. - En annan av mina inspirationskällor är psykiatrikern David Eberhards bok; " I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet " Han understryker hur beroende vi blivit av känslan av trygghet i Sverige och hur det passiverar oss så till den grad att vi blir sjuka. För att överhuvudtaget få till den förändring vi måste få till om vi värnar om välfärden, måste vi erbjuda en större trygghet än den vi har idag. Och om denna trygghetsförsäkringen inte skall missbrukas måste den kopplas mot en motprestation jämförbar med ett vanligt jobb.
"Survival of the fittest" Globaliseringen ger goda möjligheter för anpassningsbara
ekonomier,
JOBBCENTER & GRÖNA KORT
Flexibilitet ett nyckelord i en föränderlig värld. LAS
(lagen om anställningsskydd) är ett exempel på motsatsen - en relik från en värld vi redan lämnat. Att den sist
anställde skall lämna först saknar all logik. Borde inte
professionalitet, kunskap, förmåga, motivation och social förmåga väga
tyngre än anställningsår på just denna arbetsplats? En lag som kraftigt hämmar jobbtillväxten i
Sverige. Innan personalförändringar, nedskärningar eller utökningar, skall de anställdas representanter informeras, vilket kan ske i form av ett företagsråd (se appendix 2 nedan) som ges tillfälle att framföra sina åsikter innan förändringen sker. En enig personal med goda argument har stor informell makt och jag har själv bevittnat när personalen "avskedat" sin arbetsledare, sin produktionschef eller VD. Det förtroendekapital de initialt hade hos sin personal var förbrukat. Representanter till företagsrådet utses av de anställda och rådet behandlar lokala frågor och detaljer som berör den specifika arbetsplatsen. Centrala frågor, kollektivavtal och löner handläggs av fackets representanter. Företagsrådet har ingen koppling till facket, fast rådets valda representanter kan mycket väl tillhöra både rådet och facket. Självklart borde samhället, vi alla tillsammans, hjälpa alla tillbaka som råkar hamna mellan två stolar. Empatin mot våra medmänniskor är medfött och det tror jag de flesta politiker är införstådda med. Detta kan ske i form av ett "Jobbcenter" (JC) där varje arbetssökande med någon form av arbetsförmåga från dag ett får en personlig professionell coach som samordnar och lotsar allt vad gäller utbildning, rehabilitering, jobbmatchning, arbetsträning, etc. Allt under en hatt.
Jobbcenter ("huvudled" till nytt jobb) kan bedrivas både i offentlig och privat regi och de center som lyckas bäst överlever. Samtliga JC följs upp på ett enhetligt sätt och resultatet offentliggöras i form av benchmarking, som är drivande och som kan hjälpa arbetssökande att välja rätt JC. Ett JC som inte uppfyller stipulerade grundkrav förlorar sin auktorisation och om få arbetssökande väljer ett JC uteblir intäkterna. Branschen sanerar sig själv. Under den "arbetslösa perioden" genomförs en anpassad utbildning alternativt utförs ett produktivt arbete inom t.ex. assistentsektorn (se appendix 1 nedan), parkförvaltningen, skogsnäringen, åldringsvården eller annat tillfälligt jobb. Främst arbetsuppgifter som kräver många manuella arbetstimmar och som endast fordrar en kortare initial utbildning. Så länge vi har en arbetslöshet kan vi vara generösa med arbetskraften inom t.ex. äldreomsorgen och kunna tillhandahålla personliga assistenter till en lägre kostnad. Många äldre, sjuka och handikappade skulle uppskatta att få utökade hjälp och kunna komma ut i friska luften lite oftare. Observera att endast meningsfulla
aktiviteter skall erbjudas och ingen skall tvingas gå meningslösa
kurser eller sitta av tiden på ett jobbcenter. De som är missnöjda med
jobbservicen skall
kunna byta jobbcenter eller begära en opartisk bedömning av en central
instans (JC ombudsman). Om ingen meningsfull aktivitet kan erbjudas
fås "ledigt" med ersättning tills meningsfull sysselsättning kan anordnas.
Forskning visar att arbetslösa som varit sysslolösa mer än tre månader tappar en stor del av sin förmåga att återgå till ett normalt arbete och hälsotillståndet försämras. Genom etablering av jobbcenter över hela landet undviks denna negativa mänskliga effekt. Den tillfälligt arbetslöse förblir anställningsbar, utvecklar sina färdigheter och mår bättre. Detta är inte bara en ekonomisk fråga, utan lika mycket en "må bra" fråga. Eftersom man som "arbetssökande" via sitt jobbcenter arbetar eller studerar fyrtio timmar per normalvecka är man berättigad till en relativt hög ersättning under en längre omställningstid, finansierad via en gemensam och obligatorisk riktig försäkring, där avgifterna årsvis justeras för att spegla utgifterna. Ersättningen föreslås vara 80 % av lönen (upptill ett takbelopp) upptill fyra år, beroende på hur länge man arbetat innan, och därefter gäller en garanterad miniersättning. Ersättningen baseras på deklarerad verklig inkomst under kvalificeringsperioden. Observera att ersättning bara erhålls vid en motprestation som i tid motsvarar en vanlig anställning. Veckopendling kan bli aktuellt om man bor ensligt, alternativt distansundervisning. Exempel: Du har jobbat fyra år och är därmed berättigad till 80 % A-kassa upptill fyra år. Du blir arbetslös med A-kassa och börjar ett nytt arbete efter 8 månader och är då kvalificerad till full A-kassa under 3 år och 4 månader (8 månader förbrukades). Efter att ha jobbat 8 månader på ditt nya jobb är du återigen berättigad till fyra års 80 % A-kassa. Att snabbt hitta ett nytt jobb belönas med större ekonomisk trygghet. Gott om tid att ställa om utan att hamna i ekonomiska svårigheter ger både livskvalitet och trygghet. Trygga innevånare vågar mer och presterar mer. Och trygga företagare vågar att anställa fler, och inte bara hundraprocentare. Även de med "hack" i sin historik skulle få en ärligt chans. Fler som är less skulle våga byta jobb. LAS låser idag ute alla som inte är 100 % från arbetsmarknaden och låser inne de som har ett jobb. Många vågar inte byta jobb av rädsla för att hamna sist på listan och stannar kvar tills de istället blir fysiskt eller psykiskt sjuka, "inlåsningsdepression" har blivit ett nytt sjukdomsbegrepp. LAS avskräcker också företagare från att nyanställa, även under goda tider, vilket gör att expansionsmöjligheter kan förbli outnyttjade. Sveriges akilleshäl är vår oförmåga att skapa jobb. Vi behöver dubbelt så många nyföretagare och 500 000 nya jobb inom fem år för att klara sysselsättningen och välfärden. De nya jobb uppstår inte ur tomma intet. Någon måste hitta på de affärsidéer och arbetsuppgifter som dessa jobb skall fyllas med och dessutom vara beredda att ta risker och att våga anställa. Genom att
vända på LAS resonemanget nedan inses dess orimlighet. Tänk om LAS hade gällt arbetstagare istället för arbetsgivare. Bara de sist anställda får sluta på jobbet. Det spelar ingen roll om arbetsgivaren dagligen kränker dig, att arbetskamraterna mobbar dig eller att du är utless på ditt jobb. Det spelar ingen roll om ditt drömjobb med väsentligt högre lön väntar runt hörnet, du får inte sluta. Om du ändå säger upp dig så kostar det dig en process i arbetsdomstolen och böter på flera årslöner hotar. Om inte facket går med på det förstås. Vill vi ha fler företagare som är villiga att anställa?
" Riv inte den gamla otidsenliga
bron innan en ny, mer ändamålsenlig
Appendix 1 - Personliga assistenter Personliga assistenter för handikappade infördes 1994 på förslag av dåvarande socialministern Bengt Westerberg. Kostnaden beräknades till två miljarder kronor per år och redan ett år senare kostade den nya hjälpen fyra miljarder kronor. År 2005 uppgick kostnaden för staten och kommunerna till 15 miljarder kronor (jämför fastighetsskatten på småhus som gav en skatteintäkt på 14,4 mdr 2005). Kostnaderna för personlig assistent till handikappade ökar radikalt. Enligt en utredning som Rapport granskade (november 2007) kommer prislappen att ha stigit till 28 miljarder år 2010. LSS-kostnaden ökar fortfarande på ett okontrollerat sätt. "Pengarna bara rinner ut genom öppna kranar". Det finns ingen kostnadsuppföljning, säger utredaren Magnus Johansson. Enligt utredningen kommer summan år 2015, om inget görs, att vara uppe i 35 - 40 miljarder per år, lika mycket som försvarsbudgeten! Redan nu kostar reformen lika mycket som hela landets polisverksamhet (16,6 mdr 2006).
Kontrollen vart pengarna tagit vägen har varit obefintlig varför avancerat fusk, också med inblandade firmor, spridit sig. Många har berikat sig på våra skattepengar. Vad våra ansvariga politiker pysslat med sedan 1994 är en gåta, utvecklingen har ju varit känd. Förvaltat våra skattemedel på ett ansvarfullt sätt har de i alla fall inte gjort. Tyvärr är detta bara toppen på ett isberg och det är inte alls konstigt att vi är världsmästare på skattetryck. Endast var tredje skattekrona går till skola, vård och omsorg. Vi borde bli mer observanta på vart de andra två kronorna tar vägen. Vid reformstarten 1994 fick 7 500 handikappade hjälp och tio år senare 2004 hade omkring 12 000 svenskar med svåra funktionshinder personlig assistans. När reformen infördes 1994 var syftet att underlätta det dagliga livet och göra det möjligt för funktionshindrade att leva som andra. I stort är det en bra reform. År 2004 arbetade runt 45 000 personer som personliga assistenter. Bland barn och ungdomar är assistenten ofta en anhörig. Risken finns dock att familjen blir ekonomiskt beroende av assistansersättningen och att det blir svårt för den unge att bryta sig loss och flytta hemifrån till ett eget boende, varnade Riksrevisionen. Jag menar att praktiskt taget all extern assistent tjänst (utanför familjen) skulle kunna utföras av temporärt arbetslösa, som naturligtvis måste genomgå en kortare utbildning och dokumentera sin lämplighet som personlig assistent - dvs. ta ett grönt kort som personlig assistent. De arbetslösa skulle få en meningsfull sysselsättning och vi skulle spara skattemiljarder på samma gång som vi skulle kunna fortsätta att vara generösa med personlig assistans för gravt handikappade. Kontroll att hjälpen hamnar rätt får vi på köpet.
Appendix 2 - Företagsråd Arbetstagarnas organisering och representation i Tyskland sker, till skillnad från Sverige, i två spår. Det ena spåret är en motsvarighet till de svenska arbetsorganisationerna med lokala organisationer och en central sammanhållande organisation, till exempel IG Metall. Det andra spåret representerar en relativt gammal tysk tradition med så kallade företagsråd (Betriebsrat). Företagsråden är formellt fristående från fackföreningarna och består av representanter för de anställda.
Företagsråd En stor skillnad gentemot svenska förhållanden är att den lokala arbetstagarrepresentationen i Tyskland är reglerad i lag. Ett företagsråd kan inrättas om driftsenheten har minst fem röstberättigade anställda som kan välja ett företagsråd. Vid företag färre än 50 anställda är företagsråd inte särskilt vanliga, däremot är de mycket vanliga vid bolag med fler än 200 anställda. Om det finns flera företagsråd inom ett företag måste ett övergripande företagsråd bildas, liksom om det finns flera företagsråd inom koncernen. Arbetsgivaren och företagsrådet ska tillämpa ett medbestämmande i god anda genom att gemensamt följa bestämmelser i lagar och kollektivavtal. Ett företagsråd råder inte under någon fackförening, utan vid den enskilda driftsenheten skall fackföreningen ha en stödjande och övervakande roll. Arbetstagarrepresentationen är uppdelad mellan de båda aktörerna, även om den i vissa fall kan överlappa något. Uppdelning mellan fack och företagsråd. Företagsrådet representerar samtliga anställda vid enheten. Genom stora möjligheter till medbestämmande arbetar företagsrådet med frågor som ligger närmare arbetsledningsfrågor, exempelvis sättet att utföra arbetet, förläggning av arbetstid och arbetsmiljöfrågor. Företagsrådet har starka legala rättigheter och kan hävda sin rätt i domstol. Vid oenighet finns särskilda procedurer för att jämka de respektive positionerna. Fackföreningen representerar sina medlemmar och förhandlar på industrinivå. Avtalen gäller grundläggande anställningsvillkor och löner. När kollektivavtalsparterna träffar avtal om bl.a. tarifflönenivåer är det företagsrådet som förhandlar med arbetsgivaren om löneformer och lönestrukturer. Den tyska kollektivavtalsrätten tillåter inte att företaget och företagsrådet träffar företagsavtal i frågor som är eller brukar vara föremål för kollektivavtalsreglering. Undantag gäller när avtalsparterna i kollektivavtalet uttryckligen gör avtalet dispositivt, dvs. överlåter avtalsbefogenhet till de lokala parterna. Företagsråden har på senare tid fått en betydelsefull roll även beträffande kollektivavtalsfrågor, genom så kallade öppningsklausuler som gör kollektivavtalen mindre rigida på lokal nivå. Fackliga företrädare har tillträdesrätt till driftsenheter där fackföreningen har medlemmar. Företagsrådet är också skyldigt att samarbeta med de fackföreningar som har medlemmar vid driftsenheten liksom relevanta arbetsgivareorganisationer. Även om många av företagsrådets företrädare också är fackligt aktiva är företagsrådet formellt sett ändå en från facket fristående samarbetspartner till bolaget. Det är alltså inte en lokal organisation inom det rikstäckande fackförbundet. Detta är väsentligt för företagets möjligheter att tillsammans med de anställda värna sina intressen. När det exempelvis handlar om att utnyttja öppningsklausulernas möjlighet att avvika från de centrala avtalen sker det genom tryck från de lokala parterna, utan att de tar vidare hänsyn till konsekvenserna för de centrala avtalen.
Appendix 3 - Öppningsklausuler i kollektivavtalen. En svag ekonomisk utveckling och hög arbetslöshet i Tyskland har skapat en allmän uppfattning om att kollektivavtalssystemen behöver reformeras, vilket också påverkat avtalsparterna som via öppningsklausuler gör det möjligt att lokalt avvika från det centra kollektivavtalet. För att t.ex. rädda kvar sysselsättningen som annars skulle flytta eller läggas ner.
En bidragande faktor till användning av öppningsklausuler är också rädslan för arbetslöshet är betydligt större i Tyskland än i Sverige. Man använder i folkmun begreppet "Absturzen", att störta. Den tyska motviljan mot bidragsberoende torde delvis ha historiska förklaringar på det sättet att uppfattningen och förtroendet för staten synes lägre i Tyskland än i Sverige. Det kan också handla om attityder; att man skall försörja sig själv på eget arbete om möjligheten finns. |
||||||||